Jag spolar mina händer i varmt vatten för att få upp värmen. Det är kallt här, och det dröjer bara minuter innan mina händer åter är som isklumpar. Varifrån kommer allt det råa?
Det går kalla ilningar längs ryggraden, och jag huttrar till med jämna mellanrum. Det står att det är 23ºC här inne, men det har jag svårt att tro.
Det har inte varit annat än problem med det här rummet. "Jaså, vill ni andas?" tätt följt av ett "Nej, men det går inte, surru.". Och än har vi inget syre.
L är ledig hela den här veckan, och jag tror allvarligt talat att jag håller på att bli knäpp. Det finns inte en kotte att prata med, och jag sitter här i mitt syrefattiga rum, utan fönster, alldeles ensam. I 2,5 vecka.
Slutsats: jag behöver räddas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar