Bland det bästa man kan göra

Det finns nog inget bättre än att ha ett eget hushåll. Bara så att ni vet. Att flytta hemifrån är bland det bästa jag har gjort. Sedan är det ju väldigt trevligt att bo med älsklingen.

Ja, snart överger vi den stora elaka staden för att bostätta oss i en mindre, och förhoppningsvis lite snällare stad. Vad härligt det känns.

Födelsedagspresent i åtanke

Dagar kvar till flytten: 3

Sitter och funderar på vad jag ska köpa till Mårten när han fyller år i nästa månad. Jag tror att jag vet ungefär vad jag ska hitta på. Lite svårt att bestämma sig har man ju faktiskt. Det ska ju bli bra också.

L verkar inte komma idag, så jag får väl klara mig ensam. Börjar bli van vid att vara ensam på jobbet. Jupps jupps.

Då är det bara hem och packa ikväll då. Både roligt och jobbigt.

Ska posta flyttkorten idag.

Omöjligt att veta - knäppis i luren

Dagar kvar till flytten: 4

Tänk, imorgon är sista dagen jag åker denna väg till jobbet. På torsdag i nästa vecka är det en annan som gäller, en ny väg utan några byten. Himmelriket?

Det var någon knäppis som ringde till min mobil nu på morgonen. Och han förstod inte vad jag sa, även då jag försökte med både svenska och engelska. Ändå ringde han två gånger till! Men det orkade jag inte med, så jag tryckte bort de samtalen. Hur sjutton har han fått mitt privata nummer?! Får verkligen hoppas att han bara slagit fel. Självklart hade människan själv hemligt nummer, så man har ju ingen som helst aning om vem det är. Läskigt.

Jag har både bestämt mig och inte. Jag blir så orolig och nojig av alla framtidsutsikter. Det här och det där ska man utbilda sig till, för då får man jobb. Men jag vill varken bli civilingenjör eller sjuksköterska. Läkare skulle vara intressant, men man måste ju vara Einstein för att ens komma in. Jag för utgå ifrån det jag tycker är roligt, vilket är ungefär samma saker som alla andra också tycker är kul. Omöjligt. Detta är omöjligt.

Storebror ser dig

Jag borde skriva ner alla idéer för att kunna göra något av dem senare. Det borde jag verkligen.


Jaha, fast på jobbet lite längre idag då. Det börjar bli jobbigt. Faktiskt. Det trycker i huvudet och det finns knappt något syre kvar. Jag hatar det här förbannade rummet jag tvingas sitta i! Ut med ilskan bara!

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till den sista tiden, eftersom det är för lite tid för att börja på något nytt. Men självklart måste jag ändå sitta kvar, annars blir det löneavdrag. Jojomensan, här kollar vi folk med stämpelklocka! Storebror ser dig, typ.

Första gången - försovning

Det är första gången vi verkligen försover oss. Vi (antagligen jag) hade råkat komma åt fel knapp imorse när klockan ringde vid fem, detta resulterade i att jag stängde av alarmet, istället för att aktivera snoozen.

Jag vaknade vid kvart över sex, samma tid som bussen går från hållplatsen, och trodde inte att det var sant när klockan visade så mycket. Jag kände mig faktiskt förvånansvärt utvilad (inte som om jag var pigg, utan jag kände bara att jag sovit lite längre än vanligt).

Jag ruskade liv i Mårten, och sedan blev det full fart på oss. Fram och tillbaka från toaletten. Vi hade tur och kom med nästa buss tjugofem minuter senare, så nu blir det till att jobba över en halvtimme. Det finns verkligen roligare saker att göra.

Oseriöst brev till världen

Hej!

Jag heter Matilda och jag är 21 år gammal. Jag tycker inte om mitt namn. Det här är min blogg. För alla som inte redan visste.

Jag är en märklig människa, inte alls som alla andra. Fråga mina påhittade vänner. De kan dock vara lite svåra att få tag i. Konstigt va?

Jag bor i Skräpnäck (okejokej, Skarpnäck), som ligger i Stockholm stad. Jag trivs inte, för jag tycker inte om städer, men jag bor där ändå. För att jag inte har något bättre för mig. Yeah, right.

Snart ska jag och min livskamrat, som också är en märklig människa, flytta till Roslagens huvudstad. Det ligger inte i Stockholm stad, och det är skönt för där finns det fler träd. Och förhoppningsvis bättre miljö.

Jag tycker om djur och tycker att krig är jättedåligt. Vem gör inte det?

Mitt favoritdjur är mina nallar, och de bor i min säng. De vaktar mig från mardrömmar och är världens snällaste. Vad härligt det vore om det verkligen var så.

Jag är kär i min livskamrat, för att han är så bra och duktig på att kyssas. Han tycker också om djur och hatar blodpudding, men det tycker jag är gott. Mårten, det är inte bara därför, det vet du.

Nu måste jag sluta skriva, för jag måste göra tråkiga saker. Och tur var väl det!

Ärligt talat är jag trött på att vara självironisk nu. Vad väldigt seriöst allt blev...

Sega trevliga tisdag

Jag får så ont i ögonen ibland. Jag tror att jag behöver nya glasögon, för det blir bättre när jag tar av mig dem. Vilken billig historia, precis vad vi behöver. Känner ni ironin?

Idag är det tisdag. En seg dag om mornarna, men en trevlig dag på kvällen. Det trevliga med tisdagar är att både Gilmore Girls och Desperate Housewifes visas. Fenomenalt.

Det är tråkigt att jobba. Jag skulle hellre vara hemma hos katterna och packa just nu, men här sitter jag och tråkar istället. Men ekonomin skulle flyga åt fanders om jag bafann mig någon annanstans och gjorde roliga saker. Varför får man aldrig göra som man vill?

Fullt med saker - lite tid

Dagar kvar till flytten: 6

Jag förstår inte riktigt hur vi ska hinna med allt innan flytten, det är fullt med grejer som måste göras, och det finns så lite tid. Men det ska nog gå.

Jag är så trött att jag knappt orkar ta mig upp ur sängen längre. Det känns som om jag aldrig får sova.

Jag saknar min Mårten, han är finast i hela världen. Jag älskar honom.

Kastrering, jobb, slit och släp

Fredagen och helgen har passerat, nu är det måndag och en vecka kvar till flytten. Spännande.

I fredags var vi till Bagarmossens Djursjukhus och kastrerade katterna. Krumelur var kryptorchid (hade testiklarna i buken) så han fick genomgå en större operation, eftersom de var tvugna att öppna honom. Nu springer han runt med massa stygn. Och eftersom de gärna tvättar varandra, har båda katterna fina strutar på sig. Dessa gör att de fastnar lite överallt, men de blir allt duktigare på att navigera och ta sig fram med dem. Mindre roligt är väl kattsanden som ligger över hela golvet om mornarna. Men om en vecka blir de befriade från dem. Äntligen.

En kryptorchid katt är oftast steril, eftersom testiklarna ligger för varmt i buken, men de har könsdrift ändå (urinmarkering = blä). Och man ska helst kastrera dem, eftersom det är ökad risk för cancer när testiklarna ligger i buken.

I lördags tog jag bilen till Rimbo för ännu en arbetsdag på bibblan, varefter jag besökte föräldrarna och plockade upp lite flyttkartonger. Så nu har vi börjat packa lite smått. Mycket kvar dock.

Och igår hyrde vi släp och åkte och hämtade två bokhyllor vi köpt begagnat. De har nämligen slutat tillverka våran serie på IKEA, precis nu när vi vill utöka den. Det blev ett himla bök att få in dem, stora och tunga som bly. Det tog nästan fyra timmar. Tur att vi hade hjälp av svärfar! Tack!

Nu väntar ännu en full arbetsvecka. Sedan blir det annan potatis i nästa vecka. Det ska bli kul.

Ballerina minimuffins - ett sätt att lura av folk pengar

Vi tänkte att vi skulle lyxa till det lite igår och köpte hem nya Ballerina minimuffins. De såg så goda ut på reklamen. Skenet kan verkligen bedra.

Inte nog med att de kostade trettio kronor för åtta stycken, de var små som smulor och smakade artificiellt. Inte alls gott med andra ord. Blä!

Dessa är inte att rekommendera. Stay away!

Syret överger mig successivt

Det känns som fredag, men det är torsdag. Men det spelar ingen roll, för imorgon är jag ledig. Ska till veterinären med katterna.

Just nu känner jag mig ganska uppåt. Och det är himla skönt. Men jag vet att tröttheten kommer att komma smygande senare under dagen, i samma takt som syret successivt lämnar rummet. Så är det varje dag.

Nåja, det börjar väl bli dags att ta tag i arbetet. Man kan inte annat än att känna en viss ångest. Piss och skit. Så nu var det sagt.

Ikväll börjas det igen

Det är så skönt nu när solen skiner på morgonen. Man blir lite piggare av det, om inte lite gladare. Det kan tilläggas att jag oftast är helt förstörd om mornarna.

Ikväll börjar äntligen Grey's Anatomy igen. Dubbelavsnitt och ännu mer sömnbrist. Men vad gör man inte? ;)

Idag är det min namnsdag. Wohoo, grattisgrattis.

Jag kanske börjar plugga på Stockholms Unversitet i höst. Ja... så kan det faktiskt bli. Kanske.

Sol och fågelkvitter - vår?

Solen skiner på morgonen. Det är ljust när man går från jobbet på kvällen.

Imorse hördes fågelkvitter överallt.

Det kanske börjar bli lite vår ändå?

Ingen förståelse för andra människor

Jag är så trött på människor som inte visar den minsta förståelse. Alla är vi olika, men jag är inte så säker på att du skulle känna annorlunda om du var i min situation. Det går bra att gnälla själv, men ingen annan får tydligen göra det. Vart tog empatin vägen?

Det sätter en enorm press på mig. Där har ni anledningen till en hel del. Livet är inte så lätt som du tror.

Pressbyråns hemsida ljuger

Man är som en blomma som rycks upp med rötterna. Stirrar rakt fram ut i tomma intet, apatisk. Samma sak varje morgon.

Det var en rolig helg. Kul att träffa kusinerna och besöka Uppsala lite grand. Bättre sällskap finns inte att titta på melodifestivalen med.

Igår kom vi på ganska sent att Mårten behövde ett nytt SL-kort till idag (jag går tillbaka till att säga busskort när jag flyttat tillbaka till Roslagen), så vi gick in på nätet och kollade öppettiderna på Pressbyrån.

I Kärrtorp skulle de ha öppet till 21, jättebra tyckte vi och satte på oss skorna och började knata (det är ingen kort promenad). När vi väl kommit fram till Kärrtorp och såg Pressbyrån-skylten slockande glädjen lika fort som den infunnit sig. Internet ljög, klockan var kvart över åtta, och det var stängt.

Efter en stunds övervägande började vi istället traska till Enskededalen, där det finns ytterligare en Pressbyrå som enligt hemsidan ska ha öppet till 21. Det kan tilläggas att det tar en bra stund att gå från Kärrtorp till Enskededalen också. Men väl där, tjugo i nio, var det öppet och mannen som stod därinne var jättetrevlig. Sedan var det bara att ta sig hem igen. Vi var ute och gick i en och en halv timme bara för ett kort, och hann inte riktigt med det vi hade tänkt. Så dumt att de inte har någon Pressbyrå i Skarpnäck och att kiosken som säljer SL-biljetter stänger så tidigt...

Well well, nedräkningen är i full gång. Idag är det två veckor kvar till flytten.

Skräckinjagande fredag

Det är lite läskigt hur tiden går utan att man riktigt hänger med. Det är skönt att det äntligen är fredag, men samtidigt skräckinjagande hur fort denna fredag faktiskt infunnit sig.

Det har varit blod, svett och tårar, tid som bara sniglat sig fram på jobbet, och den där lilla lediga tiden har varit så avlägsen. Nu är den istället mitt framför näsan på en.

Jag är märkbart gladare idag. Kanske beror det på att jag faktiskt har en ledig lördag. Det har jag inte haft på ett tag nu.

Nu är det bara ungefär nio timmar innan jag är hemma och helgen börjar på riktigt. Som jag har längtat.

Nedräkning

Ännu en morgon. Nedräkningen till helgen pågår förfullt. Inte långt kvar nu.

Det är bara 18 dagar kvar till flytten nu. Det ska bli så skönt.

Jag kommer knappt upp ur sängen om mornarna. Det spelar ingen roll när jag går och lägger mig längre. Det är fruktansvärt jobbigt, vi får springa till bussen varje dag.

Ärligt talat finns det ingenting intressant att berätta just nu. Well well.

Sömnbrist.

Olycka på spåret - två timmars väntan

Jag satt på tåget i 2,5 timme igår och kom hem två timmar senare än vanligt. En olycka på spåren norr om stan. Jag var fruktansvärt kissnödig och sjukt trött när jag väl anlände hemma. Tur att jag hade min bok att läsa under den långa väntan.

Eftersom jag förlorade två timmar, hann jag inte med det jag skulle göra. Det blir mer att göra idag istället. Piss och skit.

Jag har ingen som helst lust att göra något överhuvudtaget. Jättebra, verkligen.

Jag är nog utmattad. Snart går jag väl in i väggen på riktigt.

Ingen tid

Tisdag. Okej, nu tar vi det lugnt. Andas.

Hur kommer det sig att det är så svårt att ta sig upp om mornarna? Jag vill bara hem och sova.

Igår var det exakt tre veckor kvar till flytten. Idag är det en dag mindre. I helgen ska vi börja packa lite smått. Det blir spännande.

Jag gör inte så mycket, men har ändå ont om tid och hinner ingenting. Det är fruktansvärt irriterande.

Mårten. Jag saknar Mårten.

Inget vidare - måndag

Dagen började inget vidare. Och vad värre är - det är måndagmorgon!

Jag känner mig trött, orkeslös och smått ledsen. Lite sviken kände jag mig allt, men det har gått över.

Helgen har som vanligt bara försvunnit. I lördags jobbade jag och kom hem och var dödsslut, men det var bara att bita ihop. För några timmar senare ägde 90-årsfesten rum, och det kunde jag ju inte missa. Det var i alla fall roligt att träffa Mårtens släkt. Jag tycker så mycket om släktsammankomster.

Igår sov jag så länge jag kunde, vilket inte var så länge. Jag vaknade vid åtta, och kunde inte riktigt somna om, dock låg jag envist kvar i sängen ett bra tag till. Sedan låg vi och tittade på teve hela dagen. Så roligt att ha alla filmkanaler lite tillfälligt sådär, det finns så mycket mer att se.

Och nu är det månsdagmorgon, varje veckas helvete.

Gubbsjuka på jobbet

Jag har tänkt skriva om det här rätt länge nu, men det har inte blivit av och det har förlorat lite av sin glans (jag är inte lika upprörd längre). Men i alla fall, ni måste bara få veta vilken sjuk arbetsplats jag arbetar på.

I slutet av förra året var det någon gubbsjuk jävel som borrade hål i väggen till vårat omklädningsrum. Ett in till toaletten och ett större till duschen. Kikhål. Ni känner väl hur obehaget kryper i skinnet? Det gjorde det i varje fall på oss tjejer som faktiskt byter om därinne.

Nåväl, vägg i vägg med vårat omklädningsrum ligger ett av de många herromklädningsrummen. Så, det var alltså någon som stått därinne och borrat! Jag menar, det måste ha låtit något bedrövligt och tagit en jäkla tid! Men tydligen var personen (eller personerna) i fråga så desperat att han inte såg det som något hinder.

Det läskiga är att ingen riktigt vet när hålen borrades, men det var inte långt innan de upptäcktes. Någon av oss kanske omedvetet har råkat ut för denne "kikman" ändå.

Så fort detta uppdagades så lagades hålen och ett massmail skickades ut från en av tjejerna till oss andra, där det framkom att det här var andra grejen som hänt på kort tid. Andra?! Än vet jag inte vad den andra grejen var, och om det var vårat omklädningsrum som var drabbat, eller ett av de andra damomklädningsrummen.

Samma tjej som skrev mailet har satt upp en stor lapp på insidan av våran dörr, där alla uppmanas att trycka igen dörren efter sig, eftersom den inte riktigt går i lås om man bara släpper den. Ändå är det någon som inte är så noga med det som alla vi andra. Och det är läskigt att veta att vem som helst kan smyga in dit och sitta på lur när man kommer ner (alla omklädningsrum ligger i källaren).

Samtidigt upphör man inte att förvånas över hur mycket märkliga människor det finns. Folk som är tillräckligt gubbsjuka för att borra hål i väggarna, andra som stjäl saker på jobbet och underliga människor i största allmänhet. Jag tror att de flesta sorters människor finns på den här arbetsplatsen. Rädda mig, någon?

Sanslöst - ännu en fredag

Idag lönade det sig att springa. Jag slipper jobba över! Jippi!

Och nu är det fredag igen. Sanslöst vad tiden går fort! Det värsta är inte arbetsdagarna som sniglar sig fram, men ändå springer på rätt bra om man tittar bakåt, utan all fritid efter jobbet, som försvinner på ett ögonblick. Jag vill så gärna ha mer av den tiden.

Det är 24 dagar kvar till flytten nu, och jag vet inte riktigt hur jag känner inför det. Det känns så avlägset. Men samtidigt ser jag ju framemot det, eftersom det kommer att underlätta vardagen. (I alla fall tills jag börjar plugga söder om stan, om jag nu skulle göra det.)

Helgen bjuder inte på så väldigt mycket, i alla fall inte söndagen, och det är skönt. Imorgon ska jag jobba på bibblan igen, så det blir upp tidigt då med, och sedan på kvällen blir det 90-årsfest (!) för Mårtens morfar. Det är en riktig krutgubbe det.

Igår bokade jag och Mårten biljetter till Jonas Gardells show "Tillfällig gäst i ditt liv" på Cirkus 23 september. Jag vill verkligen se honom, för han är så fenomenal! Och vi fick rätt bra platser ändå, med tanke på att det är väldigt många som har bokat redan. Parkett. Rad 14. Det ska bli så roligt!

Mårten ligger hemma och sover. Han är en riktig liten fuskis. Idag jobbar han från distans och får sova minst tre timmar mer än mig. Och imorgon måste jag upp vid sex för att åka till Rimbo och jobba, och då får han sova hur länge han vill. Så, liksom förra veckan kommer han att vara pigg och glad, när jag känner mig trött, hängig och tråkig. Men i nästa vecka får jag i alla fall sova ut både lördag och söndag. Jag önskar bara att jag fick ligga och sova med huvudet på hans axel just nu. Det är så mysigt.

Sömnbrist och längtan efter fredagen

Kan det inte bli fredag snart? Imorgon? Inte tidigare?

Jag lider av sömnbrist. Det har varit så svårt att komma upp om mornarna hela veckan (och veckan innan dess). När man kommer hem från jobbet är det så mycket som måste göras. Man hinner helt enkelt inte riktigt med, vilket resulterar i att man kommer i säng väldigt mycket senare än man hade tänkt sig. Det hände senast igår. Det händer varje dag.

Igår efter jobbet var det bara att mysa lite med katterna när man kom hem, sedan fylla på deras mat, byta deras vatten, rensa kattlådan och sätta igång diskmaskinen. Maten hann jag inte riktigt med. Sedan när Mårten kom hem var det bara att ge sig iväg till MAXI och handla. Det blev strul i kassan under våran avstämning (som för övrigt var korrekt), så det tog extra lång tid. Vi var hemma kvart över tio, och då var det bara att lassa in maten, bre en macka och sedan gå och lägga sig. Underbart va?

Och ikväll ska vi tvätta. Great.

När ska jag hinna med allt jag så gärna vill hinna med?