Jag bor i Fjollträsk

Jag bor i Stockholm, trots att jag inte trivs.
Nu har jag bott här i sju och en halv månad. Och vill inget hellre än att flytta ut i skogen.

Min älskling är uppvuxen i Stockholm, jag är uppvuxen i Rimbo. Han vill bo på Söder, jag vill bo i skogen. Snacka om kontraster, om olika världar. Jag flyttade till Stockholm för hans skull, för hade jag bara haft mig själv att ta hänsyn till, hade jag aldrig bosatt mig i den stora staden. Men samtidigt skulle jag inte klara mig utan honom, för utan honom vore jag ingenting.

Samtidigt älskar jag att bo i ett eget hem. Att få bestämma allt själv. Jag älskar våran lägenhet, men jag vill aldrig gå utanför den, för området tycker jag inte alls om. Motorvägen hörs överallt, ett bakgrundssus som driver en till vansinne. Folk står och skriker utanför lägenheten mitt i natten, stora gäng drar omkring överallt, och jag har aldrig sett så många poliser på ett och samma ställe förut!

Jag är rädd för att gå hem själv från tunnelbanan på kvällen, och min älskling får ofta komma och möta mig. Och så tycker jag inte att det ska vara. Jag vill vara trygg där jag bor.

Varje morgon åker jag till jobbet med tre byten. Först är det bussen, sedan tunnelbanan, sedan tåget och sedan ytterligare en buss. Det är jobbigt. Och jag hatar att varje dag behöva springa på centralen i rusning. Stockholmarna är så fruktansvärt otrevliga! De springer in i en, puttas, ställer sig mitt framför en, trängs, trampar på en, låtsas inte se en och you name it! Och aldrig, ALDRIG, ber de om ursäkt!

Jag behöver kanske inte säga att jag längtar till en mindre stad, där människor är trevliga. Där människor i alla fall har vett nog att be om ursäkt när de råkar trampa på en, putta en, gå in i en, trängas eller ställa sig ivägen.

Det finns inget som helst hopp om stockholmarna. De är bortom all räddning.

En väldigt stor ljuspunkt i livet är just nu den stundande flytten. Älsklingen och jag har kommit överens om en kompromiss. Vi ska flytta till Norrtälje. En lagom, lugn och vacker stad. Där man inte behöver vara rädd, och där det finns allt det där nödvändiga som man behöver. Plus att det går direktbussar in till Stockholm, och simsalabim på en timme är man där igen. När man så vill, inget blir längre påtvingat.

Älsklingen har redan fått ett jobb i Norrtälje, och började där i måndags, samma dag som vi skrev på avtalet. Vi har nämligen redan köpt en lägenhet i vår framtida hemstad och flyttlasset går i slutet av mars. Kan det bli bättre?