Igår kom äntligen Takida's nya skiva, Bury The Lies. Jag hade beställt den redan innan releasen, men posten hade tappat bort paketet. Men nu har jag den i min ägo. Victory!
Nu har jag bara idag på mig att bli någorlunda bekant med låtarna och texterna, för imorgon spelar de på OK i Norrtälje. Gissa vem som kommer att vara där!
Himla härligt att det för en gångsskull kommer ett riktigt bra band och spelar här i Norrtälje.
Jag ska skutta och dansa hela natten imorgon. Japp, det ska jag.
"You have a credulous mind, it's not a halo
showing in front of your eyes.
Yeeaah
I have a devil inside, he can't say no
Put me to sleep and bury the lies, it's over."
torsdag 31 maj 2007
onsdag 30 maj 2007
Vuxenpoäng
På Vuxenpoäng kan man räkna ut sin "egentliga" ålder. Här är mitt resultat:
Din vuxenpoäng
Namn: Matilda
Datum: 2007-05-30
Ålder: 21
Vuxenpoäng: 20.4
Uppskattad ålder : 38
Som ni ser är jag tydligen alldeles för mogen för min ålder. Mentalt är jag uppenbarligen 38 år gammal. Det kan jag i och för sig inte riktigt hålla med om, men ändå.
Fick förslaget att sluta använda ICA-kortet och sälja bilen för att tappa poäng. Haha, in your dreams. Bonuscheckar från ICA är ju bland det bästa som finns! ;)
Din vuxenpoäng
Namn: Matilda
Datum: 2007-05-30
Ålder: 21
Vuxenpoäng: 20.4
Uppskattad ålder : 38
Som ni ser är jag tydligen alldeles för mogen för min ålder. Mentalt är jag uppenbarligen 38 år gammal. Det kan jag i och för sig inte riktigt hålla med om, men ändå.
Fick förslaget att sluta använda ICA-kortet och sälja bilen för att tappa poäng. Haha, in your dreams. Bonuscheckar från ICA är ju bland det bästa som finns! ;)
tisdag 29 maj 2007
Gratis bio - en frusen historia
Det börjar bli kaos och panik på jobbet. Det är krismöten hit och dit, och oro bland många. Men jag kan inte säga att det berör mig särskilt mycket. Det är skönt.
Idag är jag som en levande död. Eller något liknande. Vi var inte hemma förrän tjugo över ett inatt. Och det är ju jättesmidigt när man ska gå upp klockan fem på morgonen efter. Det tog emot imorse, men här är jag.
Anledningen till den sena timmen var att vi blev inbjudna till en testvisning på en film, "Svarta Nejlikan", som ska ha premiär i september. Himla roligt med gratis bio, när det enda man behöver göra är att efteråt fylla i en enkät med sina personliga åsikter.
Filmen skulle börja 21:00 på Park i stan. Och eftersom det garanterat skulle bli mycket folk anlände vi en timme innan och hamnade relativt långt fram i kön. Det var kallt och obehagligt att stå där, och när klockan var nio och de ännu inte hade släppt in oss började man allvarligt fundera på att ta sig hemåt. Men då kom de ut och meddelade att filmen inte var där, och att den var påväg. Ja... det borde de väl ha fixat från början?
Men runt halv tio fick vi äntligen komma in i värmen, och sedan började inte filmen förrän vid tio, efter att regissören hade hållit ett långt och utsvävande tal.
Det blev nästan nattbio av det hela. Sedan skulle man ta sig hem också. Bussen gick tio över tolv. Lite i senaste laget.
Tur var väl att filmen var ganska bra. Annars hade det känts ganska meningslöst med alla förlorade sovtimmar.
Nu väntar jag bara på delarna till maskinen, så att jag kan börja jobba igen.
Idag är jag som en levande död. Eller något liknande. Vi var inte hemma förrän tjugo över ett inatt. Och det är ju jättesmidigt när man ska gå upp klockan fem på morgonen efter. Det tog emot imorse, men här är jag.
Anledningen till den sena timmen var att vi blev inbjudna till en testvisning på en film, "Svarta Nejlikan", som ska ha premiär i september. Himla roligt med gratis bio, när det enda man behöver göra är att efteråt fylla i en enkät med sina personliga åsikter.
Filmen skulle börja 21:00 på Park i stan. Och eftersom det garanterat skulle bli mycket folk anlände vi en timme innan och hamnade relativt långt fram i kön. Det var kallt och obehagligt att stå där, och när klockan var nio och de ännu inte hade släppt in oss började man allvarligt fundera på att ta sig hemåt. Men då kom de ut och meddelade att filmen inte var där, och att den var påväg. Ja... det borde de väl ha fixat från början?
Men runt halv tio fick vi äntligen komma in i värmen, och sedan började inte filmen förrän vid tio, efter att regissören hade hållit ett långt och utsvävande tal.
Det blev nästan nattbio av det hela. Sedan skulle man ta sig hem också. Bussen gick tio över tolv. Lite i senaste laget.
Tur var väl att filmen var ganska bra. Annars hade det känts ganska meningslöst med alla förlorade sovtimmar.
Nu väntar jag bara på delarna till maskinen, så att jag kan börja jobba igen.
fredag 25 maj 2007
Bajsattacken på Götgatan
Något man bara läser om höll på att hända mig för ett par dagar sedan.
Jag var påväg hem från bussen, och tog det relativt lugnt. Ofta brukar jag stressa hem, men solen sken och det kan man ju inte bara springa ifrån.
När jag gick Götgatan fram såg jag en kråka flyga och sätta sig på lyktstolpen jag alldeles strax skulle passera. Inte tänkte jag mer på det, förrän en stor hög med fågelskit seglade ner och landade med ett splash! alldeles framför mina fötter.
Hade jag kommit en sekund tidigare hade jag fått det hela i huvudet. Jag är glad att jag slapp tillbringa kvällen till att försöka få håret rent efter bajsattacken.
Dagens fåglar är rena terroristerna.
Jag var påväg hem från bussen, och tog det relativt lugnt. Ofta brukar jag stressa hem, men solen sken och det kan man ju inte bara springa ifrån.
När jag gick Götgatan fram såg jag en kråka flyga och sätta sig på lyktstolpen jag alldeles strax skulle passera. Inte tänkte jag mer på det, förrän en stor hög med fågelskit seglade ner och landade med ett splash! alldeles framför mina fötter.
Hade jag kommit en sekund tidigare hade jag fått det hela i huvudet. Jag är glad att jag slapp tillbringa kvällen till att försöka få håret rent efter bajsattacken.
Dagens fåglar är rena terroristerna.
Du ligger inte bara med en person
"Det gäller att komma ihåg att man inte bara ligger med en person, utan med dennes föredetta partners också", säger Maria Bergström i dagens Metro.
Det hela utspelar sig i en artikel om att människor flirtar, har mer tillfälligt sex och och drar på sig könssjukdomar under sommarhalvåret.
Och jag tycker att det är så himla bra sagt! Det är sanning i allra högsta grad. En sanning som många inte tänker på när de är så mitt uppe i sagoruset.
Prisa kondomen under tillfälliga relationer! Våga visa dig stark!
Där satt den!
Det hela utspelar sig i en artikel om att människor flirtar, har mer tillfälligt sex och och drar på sig könssjukdomar under sommarhalvåret.
Och jag tycker att det är så himla bra sagt! Det är sanning i allra högsta grad. En sanning som många inte tänker på när de är så mitt uppe i sagoruset.
Prisa kondomen under tillfälliga relationer! Våga visa dig stark!
Där satt den!
Dregel på tröjan - part 72½?
Dregel på tröjan - part 72½? Alltså seriöst, jag börjar bli lite trött på det. Man tar bara på sig mindre fina kläder på vägen till jobbet nu för tiden. Det spelar liksom ingen roll när jag springer omkring hela dagarna i arbetskläder.
Det är något fel på lasern. Så jag sitter här och kan inte jobba. Det blir nog lite svårt för dem att flyga hit en reparatör från Jönköping, med tanke på strejken. Så jag får nog sitta och mögla idag. Men snart är det helg - underbart.
Det är något fel på lasern. Så jag sitter här och kan inte jobba. Det blir nog lite svårt för dem att flyga hit en reparatör från Jönköping, med tanke på strejken. Så jag får nog sitta och mögla idag. Men snart är det helg - underbart.
tisdag 22 maj 2007
Avsaknad av sovrumsdörr skapar panik och sömnbrist
Vår katt har blivit tokig.
Vi har ingen sovrumsdörr i vår nya lägenhet. Och som det är nu börjar det bli akut med att skaffa en. När vi bodde i den stora staden Stockholm, hade vi en, och just den saknar jag. Annars är det inte speciellt mycket jag saknar från huvudstaden.
Anledningen till paniken med sovrumsdörren är vår ena katt, Filur. Han kommer bara tidigare och tidigare om mornarna och ska kurra, slicka oss i ansiktet och bita oss i fingrarna. Förut kom han alltid när min väckarklocka ringde vid fem om mornarna. Sedan gjorde han det till en vana, som han tog med sig till helgerna. Att bli väckt vid fem en helg, då man egentligen ska få sova ut, är grymt.
Nu har katten tagit det till nästa nivå, och dyker upp vid fyra varje morgon. Det är bra hemskt att bli väckt en timme innan väckarklockan! Och för att inte tala om helgerna! Inte undra på att jag alltid är trött och sover lika illa som en skunk luktar.
Här krävs drastiska åtgärder.
Vi har ingen sovrumsdörr i vår nya lägenhet. Och som det är nu börjar det bli akut med att skaffa en. När vi bodde i den stora staden Stockholm, hade vi en, och just den saknar jag. Annars är det inte speciellt mycket jag saknar från huvudstaden.
Anledningen till paniken med sovrumsdörren är vår ena katt, Filur. Han kommer bara tidigare och tidigare om mornarna och ska kurra, slicka oss i ansiktet och bita oss i fingrarna. Förut kom han alltid när min väckarklocka ringde vid fem om mornarna. Sedan gjorde han det till en vana, som han tog med sig till helgerna. Att bli väckt vid fem en helg, då man egentligen ska få sova ut, är grymt.
Nu har katten tagit det till nästa nivå, och dyker upp vid fyra varje morgon. Det är bra hemskt att bli väckt en timme innan väckarklockan! Och för att inte tala om helgerna! Inte undra på att jag alltid är trött och sover lika illa som en skunk luktar.
Här krävs drastiska åtgärder.
måndag 21 maj 2007
Slagsmål med borrmaskin
Igår var det varmt! Dock blåsigt, men det gjorde inget.
Mårten och jag tog en långpromenad i värmen, runt Kvisthamra och glass på Donken. Det var härligt.
Sedan slogs vi med en borrmaskin i köket. Nåja, det var mest Mårten som slogs, jag höll mig en bit ifrån.
Och i lördags jobbade jag, och sedan tog vi bilen till Åkersberga och firade mina kusiner lite grand (Grattis på er!).
Det var helgen det. Nu välkomnas måndagen. Kanske inte alltför glatt, men ändå.
Mårten och jag tog en långpromenad i värmen, runt Kvisthamra och glass på Donken. Det var härligt.
Sedan slogs vi med en borrmaskin i köket. Nåja, det var mest Mårten som slogs, jag höll mig en bit ifrån.
Och i lördags jobbade jag, och sedan tog vi bilen till Åkersberga och firade mina kusiner lite grand (Grattis på er!).
Det var helgen det. Nu välkomnas måndagen. Kanske inte alltför glatt, men ändå.
fredag 18 maj 2007
Sjukt, uttröttande tråkigt
Det är tur att det är fredag idag och inte måndag. Hade det varit måndag hade jag inte klarat hela veckan. Hela gårdagen kändes som en söndag, eftersom den var röd och ledig.
Dessutom sitter jag och är så fruktansvärt trött och slut. Det känns inte som om jag sov något alls inatt, utan bara låg och blundade hela natten. Dessutom hade jag svårt att somna på bussen hit, och mådde bara illa istället.
Till råga på allt fanns det inga frukostmackor att köpa. Så nu sitter jag här utan att ha ätit frukost. Tänkte gå och titta om en halvtimme och se om det har kommit in nya, för nu börjar jag bli riktigt hungrig.
Jag har dålig fantasi, och vet inte alls vad jag ska skriva. Det känns som om allt bara blir sjukt uttröttande tråkigt.
Dessutom sitter jag och är så fruktansvärt trött och slut. Det känns inte som om jag sov något alls inatt, utan bara låg och blundade hela natten. Dessutom hade jag svårt att somna på bussen hit, och mådde bara illa istället.
Till råga på allt fanns det inga frukostmackor att köpa. Så nu sitter jag här utan att ha ätit frukost. Tänkte gå och titta om en halvtimme och se om det har kommit in nya, för nu börjar jag bli riktigt hungrig.
Jag har dålig fantasi, och vet inte alls vad jag ska skriva. Det känns som om allt bara blir sjukt uttröttande tråkigt.
onsdag 16 maj 2007
Zombiedagar
Hade det inte varit ledigt imorgon vet jag inte om jag hade klarat den här veckan. Jag har tillbringat hela veckan som en zombie, och är nu inne på tredje zombiedagen.
Jag vill bara att det ska bli dags att åka hem snart.
Jag vill bara att det ska bli dags att åka hem snart.
tisdag 15 maj 2007
Dregel på tröjan - part two
Jag lyckades igen. Jag somnade på bussen och dreglade ner tröjan. För andra gången. Nu något värre. Man blir så trött.
Det värsta med att sova på bussen är att man är totalt nyvaken när man ska gå av. Detta resulterar i att man vinglar fram i en dimma genom säkerhetskontrollen och ner till omklädningsrummet. Det är inte förrän nu jag börjar vakna till liv.
Det enda jag vill är att åka hem och krypa ner i sängen. Det skulle vara så underbart.
Det värsta med att sova på bussen är att man är totalt nyvaken när man ska gå av. Detta resulterar i att man vinglar fram i en dimma genom säkerhetskontrollen och ner till omklädningsrummet. Det är inte förrän nu jag börjar vakna till liv.
Det enda jag vill är att åka hem och krypa ner i sängen. Det skulle vara så underbart.
måndag 14 maj 2007
Ett riktigt stolpskott - ta tillbaka Pekka
Bara ett litet tillägg till ämnet Eurovision Song Contest.
Kristian Luuk är ett riktigt stolpskott. Snacka om riktigt jobbiga och dumma kommentarer under hela kvällen. Och den där förbannade tutan han envisades med! Det var ju som rena barnkammaren!
Snälla, ta tillbaka Pekka Heino!
Kommer Pekka tillbaka, så blir allt som det ska vara. Då blir det professionellt och ett nöje att titta, och inte en ren jäkla pina att utstå mellan bidragen.
Nu har jag sagt mitt.
Kristian Luuk är ett riktigt stolpskott. Snacka om riktigt jobbiga och dumma kommentarer under hela kvällen. Och den där förbannade tutan han envisades med! Det var ju som rena barnkammaren!
Snälla, ta tillbaka Pekka Heino!
Kommer Pekka tillbaka, så blir allt som det ska vara. Då blir det professionellt och ett nöje att titta, och inte en ren jäkla pina att utstå mellan bidragen.
Nu har jag sagt mitt.
Får man säga så?
Får man säga att man gärna hade sett Ukraina som vinnare i Melodifestivalen i lördags? Den stora musiktävlingen har ju ändå spårat ur totalt, precis som Ukrainas bidrag. Sorry, The Ark, ni var för svenska och för lite öststat. What a shame. Not. Inget att skämmas för alls, bara att inse att slutet för Norden i detta sammanhang kryper närmre och närmre.
I fredags var Mickis och Sussi hemma hos oss. Vi åt middag, stoppade i oss massa annat onyttigt och tittade på "The Holiday" (förmodligen en av världens bästa filmer). Det var så roligt att få prata lite girltalk, skratta och umgås. Det har blivit så lite sådant på sistone. Det är alltid så mycket att göra, och så lite tid att disponera.
Ibland är det så bra att få besök, för då tar man tag i saker, så som disk, städning och andra tråkiga göromål man bara inte kan motivera sig till att uträtta annars. Egentligen borde man ju bjuda hem folk lite nu och då, för att få motivation till att ta tag i saker.
Igår tog vi bilen en sväng till mina föräldrar. De kopplade ur batteriet på verkstaden när bilen var på service, så nu måste vi köra med den för att tomgången ska stabiliseras. Detta ville vi ha avklarat innan fredagens besiktning. Och när vi ändå var där passade vi på att låna lite verktyg, för vi planerar att leka snickare hemma.
Dessutom fick jag en mobil av min far (en Samsung SGH-X640, har dock lite svårt för just Samsung), som han inte har någon användning för. Och eftersom min Nokia börjar balla ur lite smått var det välkommet, men det är inte så konstigt eftersom jag har haft den i många år (sådär runt fyra-fem skulle jag tro). Old fashion.
I fredags var Mickis och Sussi hemma hos oss. Vi åt middag, stoppade i oss massa annat onyttigt och tittade på "The Holiday" (förmodligen en av världens bästa filmer). Det var så roligt att få prata lite girltalk, skratta och umgås. Det har blivit så lite sådant på sistone. Det är alltid så mycket att göra, och så lite tid att disponera.
Ibland är det så bra att få besök, för då tar man tag i saker, så som disk, städning och andra tråkiga göromål man bara inte kan motivera sig till att uträtta annars. Egentligen borde man ju bjuda hem folk lite nu och då, för att få motivation till att ta tag i saker.
Igår tog vi bilen en sväng till mina föräldrar. De kopplade ur batteriet på verkstaden när bilen var på service, så nu måste vi köra med den för att tomgången ska stabiliseras. Detta ville vi ha avklarat innan fredagens besiktning. Och när vi ändå var där passade vi på att låna lite verktyg, för vi planerar att leka snickare hemma.
Dessutom fick jag en mobil av min far (en Samsung SGH-X640, har dock lite svårt för just Samsung), som han inte har någon användning för. Och eftersom min Nokia börjar balla ur lite smått var det välkommet, men det är inte så konstigt eftersom jag har haft den i många år (sådär runt fyra-fem skulle jag tro). Old fashion.
torsdag 10 maj 2007
Nedtryckt mitt i paltkoman
Det är så typiskt att de ska komma mitt i paltkoman.
Igår efter lunch stod två av mina chefer här, med ett par utländska höjdare, när jag kom tillbaka från lunchen. Inte vet jag hur länge de hade stått och väntat, men jag tycker att det är ohyfsat att komma mitt under lunchtid och bara ta förgivet att man ska vara där, utan att ha sagt till innan att de ska titta förbi.
De ville se lasermaskinen. Så det var bara till att jaga fram något att märka, lägga in det i datasystemet, sätta igång maskinen och köra. Allt med fruktansvärd stress.
De tackade för "showen" på en något bruten engelska, och försvann sedan. Där stod jag kvar, uppstressad och hade ingen aning om vilka det var. Man blir nämligen aldrig presenterad när det händer. "Såja, lilla arbetaren längst ner i hierarkin" (det faktumet att man är tjej förvärrar hela den biten ytterligare), och sedan en klapp på huvudet.
Det vore väldigt mycket trevligare att veta om att man ska få besök redan innan, så att man kan förbereda och ta fram något bra att märka, istället för att i ren panikartad stress fara som ett pistolskott runt i rummet och leta. Eller något så simpelt som att bli presenterad, och få reda på vad det är för människor man har att göra med denna gång. Jag tycker inte om att bli nedtryckt och förbisedd när det är jag som fixar hela biffen.
Som om klassklyftor inte fanns? De finns för sjutton precis överallt. Man blir ju diskriminerad dagligen på ett eller annat sätt. Helst sedan de där borgarsvinen tog makten. Som jag sagt tidigare, inte ett dugg Robin Hood över dem. De bara tar från de fattiga och ger till de rika. Självupptagna as. Yes they are.
Igår efter lunch stod två av mina chefer här, med ett par utländska höjdare, när jag kom tillbaka från lunchen. Inte vet jag hur länge de hade stått och väntat, men jag tycker att det är ohyfsat att komma mitt under lunchtid och bara ta förgivet att man ska vara där, utan att ha sagt till innan att de ska titta förbi.
De ville se lasermaskinen. Så det var bara till att jaga fram något att märka, lägga in det i datasystemet, sätta igång maskinen och köra. Allt med fruktansvärd stress.
De tackade för "showen" på en något bruten engelska, och försvann sedan. Där stod jag kvar, uppstressad och hade ingen aning om vilka det var. Man blir nämligen aldrig presenterad när det händer. "Såja, lilla arbetaren längst ner i hierarkin" (det faktumet att man är tjej förvärrar hela den biten ytterligare), och sedan en klapp på huvudet.
Det vore väldigt mycket trevligare att veta om att man ska få besök redan innan, så att man kan förbereda och ta fram något bra att märka, istället för att i ren panikartad stress fara som ett pistolskott runt i rummet och leta. Eller något så simpelt som att bli presenterad, och få reda på vad det är för människor man har att göra med denna gång. Jag tycker inte om att bli nedtryckt och förbisedd när det är jag som fixar hela biffen.
Som om klassklyftor inte fanns? De finns för sjutton precis överallt. Man blir ju diskriminerad dagligen på ett eller annat sätt. Helst sedan de där borgarsvinen tog makten. Som jag sagt tidigare, inte ett dugg Robin Hood över dem. De bara tar från de fattiga och ger till de rika. Självupptagna as. Yes they are.
Stearinkanter
Hur kommer det sig att kanterna på osten alltid torkar, trots att ostmackan är noga inlindad i plastfolie? Det smakar verkligen stearin.
onsdag 9 maj 2007
Tillåt mig presentera - Filur & Krumelur
Dags för några bilder på våra små söta katter. Mina damer och herrar, tillåt mig presentera... Filur och Krumelur!
Krumelur i nya klösträdet.
Filur är trött och gäspar.
Krumelur är nyfiken på kameran.
Krumelur i nya klösträdet.
Filur är trött och gäspar.
Krumelur är nyfiken på kameran.Tantnamn - förargelse och insikt
Plötsligt slås jag med förargelse och insikt över vilket fult namn jag har. Efter att ha tittat på min badge där mitt namn står skrivet, slår det ner i mig som en bomb. Mitt namn är jättefult. Jag innehar ett riktigt tantnamn. Vad tänkte mina föräldrar på egentligen?! Det har jag svårt att begripa.
Nu har jag på något sätt gått tillbaka till mitt barndomshat mot mitt namn, efter att under flera år bara ha accepterat det. Men någon gång ibland ska man väl slås av det också. Ett som är säkert är väl att jag slutar tänka på det om ett tag, eftersom det finns så mycket annat viktigt att lägga ner enegri på.
Jag tillbringade hela min barndom med att undra varför mina föräldrar inte döpte mig till något fint, något lite mer flickigt, som till exempel Josefine. Josefine var länge mitt favoritnamn, men mamma sa att det inte passade mig.
En ytterligare faktor till hatet mot mitt namn är att jag hela tiden fått höra vilka andra i släkten som har hetat det. Sedan har många gamla tanter sagt att de också heter som jag. Det var traumatiskt för ett litet barn, jag lovar. :P
Men på något sätt kanske namnet ändå har passat mig, eftersom jag alltid har varit lillgammal av mig.
Jag kan inte säga att jag förstår dagens hysteri över namnet. Nu heter alla småbarn det. Och jag kan inte säga att jag förstår föräldrarna överhuvudtaget. Jag skulle då aldrig döpa mitt barn till det, det är ett som är säkert.
Nu för tiden är jag ganska tillfreds med mitt namn, men ibland kan jag inte låta bli att slås av denna lilla avsky som ligger kvar sedan barndomen - MATILDA är ett tantnamn.
Nu har jag på något sätt gått tillbaka till mitt barndomshat mot mitt namn, efter att under flera år bara ha accepterat det. Men någon gång ibland ska man väl slås av det också. Ett som är säkert är väl att jag slutar tänka på det om ett tag, eftersom det finns så mycket annat viktigt att lägga ner enegri på.
Jag tillbringade hela min barndom med att undra varför mina föräldrar inte döpte mig till något fint, något lite mer flickigt, som till exempel Josefine. Josefine var länge mitt favoritnamn, men mamma sa att det inte passade mig.
En ytterligare faktor till hatet mot mitt namn är att jag hela tiden fått höra vilka andra i släkten som har hetat det. Sedan har många gamla tanter sagt att de också heter som jag. Det var traumatiskt för ett litet barn, jag lovar. :P
Men på något sätt kanske namnet ändå har passat mig, eftersom jag alltid har varit lillgammal av mig.
Jag kan inte säga att jag förstår dagens hysteri över namnet. Nu heter alla småbarn det. Och jag kan inte säga att jag förstår föräldrarna överhuvudtaget. Jag skulle då aldrig döpa mitt barn till det, det är ett som är säkert.
Nu för tiden är jag ganska tillfreds med mitt namn, men ibland kan jag inte låta bli att slås av denna lilla avsky som ligger kvar sedan barndomen - MATILDA är ett tantnamn.
Morgonbestyr
Det är samma procedur varje morgon.
Min mobil ringer för att väcka mig, och jag snoozar i ungefär en halvtimme (om jag inte har fått för mig att duscha på morgonen, för då blir det ungefär tio minuter). Sedan tar jag mig upp på något underligt vis, med tanke på att jag är som en död fisk, klättrar över Mårten och sätter ner fötterna på golvet med en duns. Sedan fullkomligt vinglar jag ut till badrummet, stänger in mig och hör katterna krafsa på dörren utanför. Men det är inte rätt tid att ha en kurrande katt i knät när man sitter på toaletten och vaknar.
När jag har vaknat till någorlunda går jag in i sovrummet och letar kläder. Och när jag samlat ihop allt jag ska ha med mig, tittar jag på världens vackraste som är en lyckans ost, för han sover så sött och kan sova minst ett par timmar till. Han är så fin att jag bara måste stoppa om honom och pussa en massa pussar. Då brukar han vakna till lite, men det är aldrig meningen.
Sedan blir det fart på mig, eftersom jag upptäcker att tiden flugit förbi. Jag gör frukost, som jag aldrig hinner äta hemma, packar väskan och borstar tänderna. Sedan går jag i rask takt, ibland springer, till bussen. Bussen som tar mig till en ny dag av tristess och vantrivsel.
Men snart börjar en ny tid. Det ni!
Min mobil ringer för att väcka mig, och jag snoozar i ungefär en halvtimme (om jag inte har fått för mig att duscha på morgonen, för då blir det ungefär tio minuter). Sedan tar jag mig upp på något underligt vis, med tanke på att jag är som en död fisk, klättrar över Mårten och sätter ner fötterna på golvet med en duns. Sedan fullkomligt vinglar jag ut till badrummet, stänger in mig och hör katterna krafsa på dörren utanför. Men det är inte rätt tid att ha en kurrande katt i knät när man sitter på toaletten och vaknar.
När jag har vaknat till någorlunda går jag in i sovrummet och letar kläder. Och när jag samlat ihop allt jag ska ha med mig, tittar jag på världens vackraste som är en lyckans ost, för han sover så sött och kan sova minst ett par timmar till. Han är så fin att jag bara måste stoppa om honom och pussa en massa pussar. Då brukar han vakna till lite, men det är aldrig meningen.
Sedan blir det fart på mig, eftersom jag upptäcker att tiden flugit förbi. Jag gör frukost, som jag aldrig hinner äta hemma, packar väskan och borstar tänderna. Sedan går jag i rask takt, ibland springer, till bussen. Bussen som tar mig till en ny dag av tristess och vantrivsel.
Men snart börjar en ny tid. Det ni!
tisdag 8 maj 2007
Utbränd vante?
Det här är riktigt sjukt. Jag är fortfarande väldigt trött. Igår höll jag på att somna hela dagen, vad jag än gjorde, till och med när jag stod. Det är nästan så att man börjar tro att man är utbränd. Semester är något jag behöver i vilket fall som helst. Can't deal with this shit anymore.
Mårten, jag saknar dig!
Mårten, jag saknar dig!
måndag 7 maj 2007
Så långt kvar
Tiden brukar rulla på relativt bra, men nu är det måndagsmorgon, och jag är dödstrött. Med anledning av det kan jag inte påstå att jag är på speciellt bra humör. Hela jäkla arbetsveckan återstår ju!
fredag 4 maj 2007
Strid om muspekaren
Datasupportkillen kan gå in i ens dator och titta på vad man gör, utan att närvara fysiskt, om man får problem. Det enda man behöver göra är att ange datorns id-nummer.
Igår fick hon problem. Hon ringde datasupportkillen och angav datorns nummer. Sedan förstod hon inte att han skötte biffen. "Vad ska jag klicka på nu?" följt av världens strid om muspekaren. Detta genomsyrade hela eftermiddagen. Jag blev så full i skratt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Igår fick hon problem. Hon ringde datasupportkillen och angav datorns nummer. Sedan förstod hon inte att han skötte biffen. "Vad ska jag klicka på nu?" följt av världens strid om muspekaren. Detta genomsyrade hela eftermiddagen. Jag blev så full i skratt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
torsdag 3 maj 2007
Planer fram till 100 - inga efter juli
Jag är hopplös. Jag kommer aldrig att komma på vad jag vill göra med mitt liv. Och nu menar jag yrkesmässigt, för jag har redan planer fram till jag är 100 år vad beträffar svenssonliv. 'Cause I've found him... *sjunga*
Nu sitter jag och vantrivs på ett arbete som jag verkligen inte tycker om (snacka om slöseri). Och det finns ju en risk att det blir precis likadant, när jag väl har pluggat. Och så ska man välja också. Välja utbildning. Hur sjutton ska man kunna göra det när man inte vet? Och man mår ju inte direkt bättre av alla kommentarer; "Nu får du faktiskt ta och plugga snart!". De kväver mig. Snälla, låt bli mitt liv! Jag pluggar om jag vill! Världen går inte under för att jag är 21 år och inte har pluggat än! Det finns massor med tid! Snälla, gör inte min beslutsångest värre...
Nu sitter jag och vantrivs på ett arbete som jag verkligen inte tycker om (snacka om slöseri). Och det finns ju en risk att det blir precis likadant, när jag väl har pluggat. Och så ska man välja också. Välja utbildning. Hur sjutton ska man kunna göra det när man inte vet? Och man mår ju inte direkt bättre av alla kommentarer; "Nu får du faktiskt ta och plugga snart!". De kväver mig. Snälla, låt bli mitt liv! Jag pluggar om jag vill! Världen går inte under för att jag är 21 år och inte har pluggat än! Det finns massor med tid! Snälla, gör inte min beslutsångest värre...
Bravader på bussen
Man blir lite skrämd när man lyckas somna till ordentligt en stund på bussen, och tror det är en bra bit kvar, tills man tittar upp och märker att det alldeles strax är dags att gå av.
Hittills har jag i alla fall inte åkt för långt, men det kommer säkert. Den dagen den sorgen.
En annan klurig sak är att åka buss när man blir åksjuk lätt. Man får inte vara hungrig och man får inte vara mätt. Det bara måste vara någonstans mittemellan. Sedan får det inte vara för varmt eller för mycket folk, eller alldeles för kurvigt. Det kan vara ödesdigert.
Men ärligt talat skulle jag hellre sitta och åka buss hela dagen, än att vara här.
Hittills har jag i alla fall inte åkt för långt, men det kommer säkert. Den dagen den sorgen.
En annan klurig sak är att åka buss när man blir åksjuk lätt. Man får inte vara hungrig och man får inte vara mätt. Det bara måste vara någonstans mittemellan. Sedan får det inte vara för varmt eller för mycket folk, eller alldeles för kurvigt. Det kan vara ödesdigert.
Men ärligt talat skulle jag hellre sitta och åka buss hela dagen, än att vara här.
onsdag 2 maj 2007
En fest, en slapp dag och 82 flaskor
Efter en fest och en relativt slapp dag (med undantag från disken) är jag här igen. Bara tre arbetsdagar kvar, och det känns som måndag. Härligt.
J's fest i måndags var himla rolig, dock orkade vi inte stanna så länge, eftersom hela dagen hade ägnats åt jobb. Bara att komma i tid var en svår uppgift som vi inte klarade. Jag var hemma kvart i sex och hade då en kvart på mig att köpa födelsedagspresent, sedan skulle det ätas middag och bytas om. Men vi kom dit, lite senare än planerat.
Jag läste Silverfiskens blogg (han är så bra!) och han tipsade om ett beroendeframkallande spel som Absolut har. Man ska leta reda på 82 flaskor dolda i en bild på två minuter. Jag har lyckats komma upp i 80 stycken hittills. Himla roligt! Men som sagt, varning för beroende.
J's fest i måndags var himla rolig, dock orkade vi inte stanna så länge, eftersom hela dagen hade ägnats åt jobb. Bara att komma i tid var en svår uppgift som vi inte klarade. Jag var hemma kvart i sex och hade då en kvart på mig att köpa födelsedagspresent, sedan skulle det ätas middag och bytas om. Men vi kom dit, lite senare än planerat.
Jag läste Silverfiskens blogg (han är så bra!) och han tipsade om ett beroendeframkallande spel som Absolut har. Man ska leta reda på 82 flaskor dolda i en bild på två minuter. Jag har lyckats komma upp i 80 stycken hittills. Himla roligt! Men som sagt, varning för beroende.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
