Helgen sprang ifrån mig

Helgen går alltid så fruktansvärt fort, och det slutar alltid med att man blinkar förvånat och undrar var sjutton den tog vägen när den nått slutet. Så är det nu.

Det är måndagmorgon, jag har knappt hunnit till jobbet förrän jag får reda på att L inte kommer idag heller. Det är en elak förkylning som härjar. Jag förbereder mig på en lång dag, och känner mig redan uppgiven.

Som vanligt vet jag inte riktigt var helgen tog vägen, och det känns som om man inte hinner någonting. I lördags var det meningen att vi skulle städa, men jag och älsklingen orkade helt enkelt inte, och tog det istället lugnt. Igår blev det däremot mer gjort, vi diskade tre maskiner, tvättade, bäddade rent och städade upp lite grand. Det finns fortfarande mycket som ska göras, men det är märkbart bättre. Som belöning hyrde vi en film, "Nära och kära", till kvällen och köpte på oss alldeles för mycket godis, som vanligt. Sedan blev det mys i soffan med massa levande ljus. Tredje advent har nu passerat.

Tänk att det redan är sista veckan innan jul! Om sex dagar är det julafton. Himmel! Det känns verkligen inte som att det är dags, och jag vet inte om det är för det varma vädret eller för den bristande julreklamen på teve. Ni måste hålla med om att årets julreklam är nästintill obefintlig. Blossa-reklamen lyser med sin frånvaro, och man känner att utan den kan omöjligt den ultimata julstämningen infinna sig (jag vet att den inte gick förra året heller, och det är skandal!). För att försöka kompensera har jag i helgen spenderat timmar på att slå in alla julklappar och spelat den nyinköpta julskivan konstant, vilket gjort älsklingen tokig. Det är desperata försök som tas till här.

Ett desperat försök till som ska genomföras i veckan är pepparkaksbak. Vi har fuskat och köpt färdig deg. Nu måste vi bara inhandla en brödkavel så att vi kan genomföra planera, vilket är lättare sagt än gjort när man talar om oss.

Jag slipper åtminstone ge mig ut i julhandeln i veckan, eftersom alla julklappar nu är inhandlade och inslagna (jag har fortfarande ont i svanken efter timmar på golvet). Det ska bli så skönt att slippa springa runt i svettiga butiker och trängas med folk. Det är helt sinnessjukt vad folk är beredda att göra för att få tag på sina tilltänkta gåvor. Vissa är ju helt besatta och tokiga! Man blir nästan mörkrädd.

Snart är det dags för måndagsmötet, och jag fick precis reda på att det blir smörgåstårta. En glad överraskning. Då kanske man kan hålla sig till lunch.

Nu spelas Sareks trallvänliga låt "Genom eld och vatten" (eller vad den nu heter) och man blir på märkbart bättre humör. Sitter och småhoppar i stolen, och tänker att så illa kanske det inte är. Men så fort låten tystar ut och tas över av reklam, blir man lika butter som innan. Skitmåndag.