Det är lördag och jag sitter vid min bärbara dator och lyssnar på webbradio.
Bandit Rock 106-3, vad annars?
Som jag har längtat! Man kan nämligen inte sätta på radion helt spontant där vi bor, eftersom det i vårt område är en jäkla radioskugga. Det enda vi får in är i princip Radio Roslagen och P1.
Det är nästan så att man gråter.
Och på jobbet får man bara in P3. Det börjar jag lite smått tröttna på.
Så det har det varit abstinens väldigt länge.
Men nu har jag tagit mig i kragen och får äntligen lyssna på mitt älskade Bandit.
Den förbannade radioskuggan förföljer mig.
lördag 30 juni 2007
fredag 29 juni 2007
Varje morgon - ett maratonlopp
Varje morgon måste jag springa till bussen. Det spelar ingen roll om jag går upp en halvtimme tidigare än vanligt. Tiden bara rusar iväg.
Detta är ett helvetiskt problem, eftersom jag väldigt gärna hade tagit det lite lugnare på morgonenkvisten. Kanske allra helst med tanke på att jag har noll kondition, och väl framme vid busshållplatsen andas jag som om jag har astma.
Allra bäst vore ju om jag lyckades med genidraget att både hinna gå lugnt till bussen och att frambringa bättre kondition. Annars är jag rädd att det finns en risk att jag rasar sönder och samman. Och det vill vi ju inte.
Detta är ett helvetiskt problem, eftersom jag väldigt gärna hade tagit det lite lugnare på morgonenkvisten. Kanske allra helst med tanke på att jag har noll kondition, och väl framme vid busshållplatsen andas jag som om jag har astma.
Allra bäst vore ju om jag lyckades med genidraget att både hinna gå lugnt till bussen och att frambringa bättre kondition. Annars är jag rädd att det finns en risk att jag rasar sönder och samman. Och det vill vi ju inte.
Ett inlägg till världens vackraste
Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg till världens vackraste människa, och berätta hur mycket jag älskar honom. Men alla ord känns så överflödiga.
Jag älskar dig, Mårten.
Jag tror att det räcker gott och väl. Dessutom går det inte att beskriva det på ett bättre sätt, för det finns helt enkelt inga ord som kan ge rättvisa åt den känslan.
Jag älskar dig, Mårten.
Jag tror att det räcker gott och väl. Dessutom går det inte att beskriva det på ett bättre sätt, för det finns helt enkelt inga ord som kan ge rättvisa åt den känslan.
En stor gul fläck
En av mina allra snällaste och trevligaste arbetskamrater råkade precis av misstag lysa mig i ögonen med en väldigt stark ficklampa. Han märkte inget, och jag kommenterade inte.
Nu har jag en stor gul fläck som vandrar runt framför ögonen. Irriterande.
Nu har jag en stor gul fläck som vandrar runt framför ögonen. Irriterande.
torsdag 28 juni 2007
Längtar bort sommaren
Det är så jäkla synd att jag går och längtar bort hela sommaren på grund av den lilla tid av frihet som nalkas bakom hörnet. Man går miste om så mycket.
Nu är det bara 23 arbesdagar och 33 dagar kvar totalt. Ni ser.
Nu är det bara 23 arbesdagar och 33 dagar kvar totalt. Ni ser.
Mårten älskar mig
Det är fan fantastiskt att någon kan älska mig så som han älskar mig.
Det är helt otroligt. Obegripligt.
Jag som inte ens älskar mig själv.
Det är helt otroligt. Obegripligt.
Jag som inte ens älskar mig själv.
Det var nog ingen annan...
Jag vet att jag är galen.
Jag tror inte att någon tyckte att det som stod i mitt förra inlägg var roligt, med undantag från mig då. Men det gör inget, för detta är min blogg och sådan är jag. Just take it or leave it.
Inte för att jag tycker att Veronica är ett fult namn, verkligen inte. Men jag har alltid haft svårt för mitt tilltalsnamn (Matilda), mycket beroende på den uppståndelse som alltid kretsat runt det. Därför var det på något sätt lustigt att namnen var så lika mina, och Davys störtsköna kommentar.
Misstolka mig inte.
Jag tror inte att någon tyckte att det som stod i mitt förra inlägg var roligt, med undantag från mig då. Men det gör inget, för detta är min blogg och sådan är jag. Just take it or leave it.
Inte för att jag tycker att Veronica är ett fult namn, verkligen inte. Men jag har alltid haft svårt för mitt tilltalsnamn (Matilda), mycket beroende på den uppståndelse som alltid kretsat runt det. Därför var det på något sätt lustigt att namnen var så lika mina, och Davys störtsköna kommentar.
Misstolka mig inte.
onsdag 27 juni 2007
"Jag beklagar"
Jag bara måste berätta en sak.
I boken jag läser just nu, "Fula fiskar", heter den kvinnliga huvudpersonen också Matilda (så himla glad att författaren stavat det utan H, för MatHilda är bland det fulaste som finns), med Veronica som mellannamn. När den manliga huvudpersonen, Davy, får reda på det säger han med ett medlidande uttryck i ansiktet:
-Jag beklagar.
Jag höll på att skratta ihjäl mig. Matilda Veronica är slående likt Matilda Viktoria som jag heter.
Och jag beklagar också. Stackars sate, tur att det bara är påhittat.
I boken jag läser just nu, "Fula fiskar", heter den kvinnliga huvudpersonen också Matilda (så himla glad att författaren stavat det utan H, för MatHilda är bland det fulaste som finns), med Veronica som mellannamn. När den manliga huvudpersonen, Davy, får reda på det säger han med ett medlidande uttryck i ansiktet:
-Jag beklagar.
Jag höll på att skratta ihjäl mig. Matilda Veronica är slående likt Matilda Viktoria som jag heter.
Och jag beklagar också. Stackars sate, tur att det bara är påhittat.
Inkräktare
Jag störs av att de sitter där. De är som inkräktare på mitt territorium.
Jag blir kallad L:s namn flera gånger dagligen sedan hon slutade. Ingen verkar reagera. Skumt.
Detta är en hönsgård, ett enda virrvarr.
Jag blir kallad L:s namn flera gånger dagligen sedan hon slutade. Ingen verkar reagera. Skumt.
Detta är en hönsgård, ett enda virrvarr.
Förbannelse - ett avslöjande
Alltså, jag måste bara erkänna att jag läser Alex Schulmans blogg. Detta gör jag inte för att jag tycker att den är bra och att han verkar vara en toppenkille, snarare tvärtom. Jag tycker inte om honom alls, jag tycker att han är elak och hjärndöd.
Ändå sitter jag och läser hans inlägg varje dag på jobbet (dock aldrig hemma). Jag får skylla på att jag inte har mycket vettigare att göra när maskinerna rullar. Alla bra bloggar blir lästa och förbrukade alldeles för snabbt, och lämnar en kvar med skräpet.
Med tanke på att jag faktiskt läser den smörja som Alex Schulman producerar, så vore det en stor fet lögn om jag inte hade en länk till hans blogg på min sida, eftersom jag länkar till alla bloggar jag läser. Så nu finns det en, dock en aning motvilligt.
Faktum är att jag har börjat läsa denne herres fästmös blogg också (så det finns tyvärr en länk dit också), och hon är fan inte klok! Hon är ju betydligt värre än honom, med rena lågstadiet och intelligensbefrieri. Men självklart finns det något där, annars skulle man inte fortsätta läsa.
Jag är fångad i ett intelligensbefriat träsk och jag vet inte riktigt varför. Dock är det som en dålig Hallmark-film. Trots att det är dåligt och kass kvalité vill man veta vad som händer. Det är en förbannelse.
Jag ville bara vara ärlig. Ibland är det bra att dela med sig av sina laster och bekymmer. Det har jag gjort nu. Och det känns redan mycket bättre. Thank God!
Ändå sitter jag och läser hans inlägg varje dag på jobbet (dock aldrig hemma). Jag får skylla på att jag inte har mycket vettigare att göra när maskinerna rullar. Alla bra bloggar blir lästa och förbrukade alldeles för snabbt, och lämnar en kvar med skräpet.
Med tanke på att jag faktiskt läser den smörja som Alex Schulman producerar, så vore det en stor fet lögn om jag inte hade en länk till hans blogg på min sida, eftersom jag länkar till alla bloggar jag läser. Så nu finns det en, dock en aning motvilligt.
Faktum är att jag har börjat läsa denne herres fästmös blogg också (så det finns tyvärr en länk dit också), och hon är fan inte klok! Hon är ju betydligt värre än honom, med rena lågstadiet och intelligensbefrieri. Men självklart finns det något där, annars skulle man inte fortsätta läsa.
Jag är fångad i ett intelligensbefriat träsk och jag vet inte riktigt varför. Dock är det som en dålig Hallmark-film. Trots att det är dåligt och kass kvalité vill man veta vad som händer. Det är en förbannelse.
Jag ville bara vara ärlig. Ibland är det bra att dela med sig av sina laster och bekymmer. Det har jag gjort nu. Och det känns redan mycket bättre. Thank God!
Jag sover tyngre nu
Jag sover så tungt på bussen nu för tiden. Vaknar inte alls lika ofta som tidigare. Men jag är alltid vid medvetande och seende när det är dags att gå av.
Någon gång måste ju kroppen missa det där med att känna var man är någonstans och hur långt det är kvar. Då kanske jag hamnar i Norrtälje igen, tillbaka på ruta ett.
Den dagen den sorgen.
Någon gång måste ju kroppen missa det där med att känna var man är någonstans och hur långt det är kvar. Då kanske jag hamnar i Norrtälje igen, tillbaka på ruta ett.
Den dagen den sorgen.
tisdag 26 juni 2007
Midsommar och födelsedag
Årets midsommar firades vid Mårtens föräldrars hus i skärgården (vad jag älskar skärgården!). Det var relativt varmt och strålande sol. Senare fick vi höra att det regnat i både Norrtälje och Stockholm.
Vi tillbringade dagen vid hembygdsgårdens midsommarfirande, där en äldre dam gick runt i folkdräkt och falskt sjöng alla de sånger som det dansas till runt stången. Det var riktigt charmigt.
Vi drack saft och åt bullar sittandes i det gröna gräset (enda till man började känna sig blöt i ändan), köpte lotter utan att vinna något, och hade det allmänt trevligt.
Efteråt åkte vi tillbaka till huset och tog det lugnt, innan det på kvällen blev grillning med jordgubbstårta till efterrätt. Det är ingen midsommar utan gräddtårta med jordgubbar.
Midsommardagen tillbringades i Rimbo hos mina föräldrar, eftersom mamma fyllde år. Lite oväntat dök hela släkten på pappas sida upp, men det var bara trevligt.
Av mig och Mårten fick mamma ett presentkort på Lindex, en bok och ett litet hjärta. Som tur var blev det uppskattat, eftersom hon vägrat berätta vad hon önskar sig var det lite svårt att komma på något. Amanda hade köpt Underbara älskade på DVD, vilken vi såg på kvällen. Det var en otroligt bra och vacker film.
Annars snurrar det runt precis som förut. Enda undantaget är väl att det öppnat en pizzeria vägg i vägg med oss. Vi får väl se hur det slutar.
Vi tillbringade dagen vid hembygdsgårdens midsommarfirande, där en äldre dam gick runt i folkdräkt och falskt sjöng alla de sånger som det dansas till runt stången. Det var riktigt charmigt.
Vi drack saft och åt bullar sittandes i det gröna gräset (enda till man började känna sig blöt i ändan), köpte lotter utan att vinna något, och hade det allmänt trevligt.
Efteråt åkte vi tillbaka till huset och tog det lugnt, innan det på kvällen blev grillning med jordgubbstårta till efterrätt. Det är ingen midsommar utan gräddtårta med jordgubbar.
Midsommardagen tillbringades i Rimbo hos mina föräldrar, eftersom mamma fyllde år. Lite oväntat dök hela släkten på pappas sida upp, men det var bara trevligt.
Av mig och Mårten fick mamma ett presentkort på Lindex, en bok och ett litet hjärta. Som tur var blev det uppskattat, eftersom hon vägrat berätta vad hon önskar sig var det lite svårt att komma på något. Amanda hade köpt Underbara älskade på DVD, vilken vi såg på kvällen. Det var en otroligt bra och vacker film.
Annars snurrar det runt precis som förut. Enda undantaget är väl att det öppnat en pizzeria vägg i vägg med oss. Vi får väl se hur det slutar.
Ett enda virrvarr
Det har hänt så mycket.
Man blir inte direkt lugnare när man möts av ett solskensleende och ett skämt om en stundande explosion första dagen efter att L slutat. Jag har verkligen fått det bevisat de senaste dagarna att ingen kan ta hennes plats.
Det är tomt här sedan L försvann och det känns som om hela stället håller på att spåra ur totalt. Inte nog med att jag ska vara lärare för norrmännen, nu ska även danskarna ha min undervisning. Helt okej med norrmännen, för de är lättare att förstå och har jag träffat dem flera gånger tidigare. Danska känns bara så avlägset just nu. Språket är svårförståeligt, och alla väntar sig att man ska förstå, mycket eftersom det ändå är ett skandinaviskt företag. Klart vi förstår varandra, höhöhö (trots att de kanske inte alls gör det).
Dessutom springer jag runt och är barnvakt hela dagarna.
Den mystiske mannen har tydligen inget som helst med mitt arbete att göra. Så jag förstår verkligen inte vad han håller på med. Det är en hel del folk här som lägger näsan i blöt trots att de inte har med saken att göra. Det gör mig så fruktansvärt less.
Nej, just nu vill jag bara skita i det här och börja plugga. Dock har jag ingen aning om jag kommer att komma in eller inte, helst efter att jag har strukit och tagit bort alternativ jag sökt från början. Min beslutsångest är brutal.
25 arbetsdagar och 35 dagar totalt innan jag kastas ut i frihet.
Det är tomt här sedan L försvann och det känns som om hela stället håller på att spåra ur totalt. Inte nog med att jag ska vara lärare för norrmännen, nu ska även danskarna ha min undervisning. Helt okej med norrmännen, för de är lättare att förstå och har jag träffat dem flera gånger tidigare. Danska känns bara så avlägset just nu. Språket är svårförståeligt, och alla väntar sig att man ska förstå, mycket eftersom det ändå är ett skandinaviskt företag. Klart vi förstår varandra, höhöhö (trots att de kanske inte alls gör det).
Dessutom springer jag runt och är barnvakt hela dagarna.
Den mystiske mannen har tydligen inget som helst med mitt arbete att göra. Så jag förstår verkligen inte vad han håller på med. Det är en hel del folk här som lägger näsan i blöt trots att de inte har med saken att göra. Det gör mig så fruktansvärt less.
Nej, just nu vill jag bara skita i det här och börja plugga. Dock har jag ingen aning om jag kommer att komma in eller inte, helst efter att jag har strukit och tagit bort alternativ jag sökt från början. Min beslutsångest är brutal.
25 arbetsdagar och 35 dagar totalt innan jag kastas ut i frihet.
tisdag 19 juni 2007
Den mystiske mannen
Jag börjar känna mig förföljd av den där mystiske mannen och hans burdusa sätt.
Senast på lunchen haffade han mig, frågade om det var full fart på maskinerna och sa att han tänkte komma ner och titta till mig snart. Som någon sjuk arbetskontroll!
Nu sitter jag spänd och fasar för hans uppenbarelse.
Senast på lunchen haffade han mig, frågade om det var full fart på maskinerna och sa att han tänkte komma ner och titta till mig snart. Som någon sjuk arbetskontroll!
Nu sitter jag spänd och fasar för hans uppenbarelse.
Groggy och sinnesförvirrad
Det är lite läskigt när man lyckas somna riktigt tungt på bussen, och plötsligt vaknar upp helt groggy och sinnesförvirrad. Det hände mig imorse.
Jag somnade mellan Finsta och Rimbo, och vaknade av att bussen körde upp på en trottoarkant av misstag i Gottröra.
Vid uppvaknandet hade jag ingen som helst koll på någonting. Jag visste inte hur mycket klockan var, och jag var helt övertygad om att bussen körde åt fel håll.
En panikartad känsla började växa sig större inom mig, när jag fick för mig att jag hade sovit som en stock jättelänge, och att bussen var påväg tillbaka till Norrtälje igen.
Jag var tvungen att stirra på Gottröra kyrka och se åt vilken håll den försvann, innan tankarna började klarna i mitt snurriga huvud. Det var då jag upptäckte att allt var som det ska.
Lugn igen, försjönk jag åter i sömn.
Så det kan gå...
Jag somnade mellan Finsta och Rimbo, och vaknade av att bussen körde upp på en trottoarkant av misstag i Gottröra.
Vid uppvaknandet hade jag ingen som helst koll på någonting. Jag visste inte hur mycket klockan var, och jag var helt övertygad om att bussen körde åt fel håll.
En panikartad känsla började växa sig större inom mig, när jag fick för mig att jag hade sovit som en stock jättelänge, och att bussen var påväg tillbaka till Norrtälje igen.
Jag var tvungen att stirra på Gottröra kyrka och se åt vilken håll den försvann, innan tankarna började klarna i mitt snurriga huvud. Det var då jag upptäckte att allt var som det ska.
Lugn igen, försjönk jag åter i sömn.
Så det kan gå...
måndag 18 juni 2007
Tomt och ensamt
Det är tomt och ensamt här, nu när inte L är kvar. Det känns lite sorgligt, faktiskt.
Jag kan inte låta bli att oroa mig lite grand. Det här kommer att bli en lång resa.
Jag kan inte låta bli att oroa mig lite grand. Det här kommer att bli en lång resa.
fredag 15 juni 2007
En inbiten stockholmare
För en inbiten stockholmare finns inte Norrtälje, Göteborg, Umeå, Växjö, Karlstad, Uppsala, Malmö eller Haparanda.
Det enda som finns är Stockholmsstad och förorterna. För där vill ju alla bo, eller hur?
Snacka om inskränkt! För majoriteten av alla stockholmare finns bara Stockholm, världens metropol.
Jag vill aldrig mer bo där.
För mig finns Norrtälje, Göteborg, Umeå, Växjö, Karlstad, Uppsala, Malmö och Haparanda... ja, till och med Luleå. Jag kan tänka mig att bo där. Jag kan tänka mig att bo i hela landet, men det kan inte de flesta av dem.
Jag har provat Stockholm, och det var absolut inget för mig.
Riktigt inbitena stockholmare provar inte, de kan inte ens tänka sig eller nedlåta sig att lämna "mittpukten".
Generalisering, jag vet. Det behövs ibland när man kommer i kontakt med de oundvikliga rötäggen (och nu säger jag inte att alla är rötägg). Faktum är att det är en helt annan stämning i Norrtälje, där jag bor nu. Det kan verkligen inte vara hälsosamt att bo i huvudstaden, och då menar jag på både ett fysiskt och psykiskt plan.
Idag är sista dagen
Idag slutar L på jobbet.
Det är både en glädjens dag och sorgens dag. Glädje för hennes skull, absolut. Hon ska ha lite semester och sedan börjar hon på sitt nya jobb. Sorgligt för mig som kommer att få arbeta här utan henne, det kommer att bli enormt tomt.
Det kommer att bli tuffa en och en halv månad innan jag själv är fri härifrån. Nu är det jag som ska vara barnvakt ensam. Ajajaj.
Det är både en glädjens dag och sorgens dag. Glädje för hennes skull, absolut. Hon ska ha lite semester och sedan börjar hon på sitt nya jobb. Sorgligt för mig som kommer att få arbeta här utan henne, det kommer att bli enormt tomt.
Det kommer att bli tuffa en och en halv månad innan jag själv är fri härifrån. Nu är det jag som ska vara barnvakt ensam. Ajajaj.
onsdag 13 juni 2007
Kondition som en disktrasa
Jag måste börja träna och äta bättre. Såhär kan jag ju bara inte fortsätta. Kondition som en disktrasa.
Nu var det sagt.
Jag hatar att vara en godisråtta. Varför kan man inte vara beroende av lite nyttigare saker som sallad, istället för choklad?
Det är sannerligen en grym värld.
Nu var det sagt.
Jag hatar att vara en godisråtta. Varför kan man inte vara beroende av lite nyttigare saker som sallad, istället för choklad?
Det är sannerligen en grym värld.
Varje morgon - en dimma
Varje morgon känns som måndag. Jag sover som en stock på bussen, och vinglar runt i dimma de första timmarna på jobbet. Och det enda jag vill är att få vara hemma och sova ut, åtminstone en dag extra. Det skulle göra mig gott.
tisdag 12 juni 2007
Förstående och insiktsfull
"Det skulle ju vara helt sinnessjukt om de införde två karensdagar. Tänk bara på de kvinnor som lider av svår mensvärk, och måste vara hemma en eller flera dagar i månaden. För dem vore det ju ödesdigert."
Man blir så glad när man har en sådan förstående och insiktsfull sambo. Män brukar vara helt främmande och nekande inför kvinnliga problem. "Sluta larva dig nu, så ont kan det ju inte göra!" Inget sådant här inte. My heaven!
Han har så många pluspoäng, min Mårten. It is love.
Man blir så glad när man har en sådan förstående och insiktsfull sambo. Män brukar vara helt främmande och nekande inför kvinnliga problem. "Sluta larva dig nu, så ont kan det ju inte göra!" Inget sådant här inte. My heaven!
Han har så många pluspoäng, min Mårten. It is love.
Studenten & sommaruppdatering
I fredags tog min älskade syster studenten. Många grattis! Nu är hon utsparkad i den stora världen, inte fy skam inte.
På morgonen var hon över och lånade en väska, och passade samtidigt på att ge mig sin kamera. Vilket resulterade i att jag tog över åttio kort bara under utspringet och kortegen. Så nu kan hon sitta och sålla bäst hon vill. Alltid bättre med för mycket, än för lite.
Det var ett himla stoj och mycket glädje hela dagen. Massa släkt och vänner som samlades. En prima dag för syrran.
På kvällen skjutsade jag in Amanda och Sandra till Mobergs, där festandet fortsatte. Själv åkte jag hem och knöt mig för att orka arbeta dagen efter.
Lördagen bjöd på lite arbete och sedan en tur in till stan för att sälja bänkdiskmaskinen (vi har köpt en ny stor, som passar bättre i köket). Det var varmt och jäkligt, och man ville inget hellre än att ligga på stranden.
Väl hemma i Norrtälje igen bestämde vi oss för att åka ut till landet. Så vi spenderade kvällen och söndagen där, vilket var jätteskönt. Det enda som fattades var ett bad, men det får vi spara lite grand på.
Nedräkningen pågår förfullt. Den sista juli slutar jag på jobbet. Sedan blir det semester och Gotlandsresa.
Sämre väder finns i sikte. Hoppas att augusti blir rena sommardrömmen. Då är det ledigt. Finally!
På morgonen var hon över och lånade en väska, och passade samtidigt på att ge mig sin kamera. Vilket resulterade i att jag tog över åttio kort bara under utspringet och kortegen. Så nu kan hon sitta och sålla bäst hon vill. Alltid bättre med för mycket, än för lite.
Det var ett himla stoj och mycket glädje hela dagen. Massa släkt och vänner som samlades. En prima dag för syrran.
På kvällen skjutsade jag in Amanda och Sandra till Mobergs, där festandet fortsatte. Själv åkte jag hem och knöt mig för att orka arbeta dagen efter.
Lördagen bjöd på lite arbete och sedan en tur in till stan för att sälja bänkdiskmaskinen (vi har köpt en ny stor, som passar bättre i köket). Det var varmt och jäkligt, och man ville inget hellre än att ligga på stranden.
Väl hemma i Norrtälje igen bestämde vi oss för att åka ut till landet. Så vi spenderade kvällen och söndagen där, vilket var jätteskönt. Det enda som fattades var ett bad, men det får vi spara lite grand på.
Nedräkningen pågår förfullt. Den sista juli slutar jag på jobbet. Sedan blir det semester och Gotlandsresa.
Sämre väder finns i sikte. Hoppas att augusti blir rena sommardrömmen. Då är det ledigt. Finally!
torsdag 7 juni 2007
Bävermannen
Det är första gången på över ett år som Bävermannen har vetat var jag jobbar någonstans, efter att ha frågat varje gång han sett mig. Fascinerande.
tisdag 5 juni 2007
Psyko, Takida & studentpresent
Att komma på en bra studentpresent till syrran är inte världens lättaste uppgift. Men nu tror jag att jag har kommit på en hyfsat bra grej. Man kan ju i varje fall hoppas.
Solen skiner ute, och det är jättevarmt! Äntligen är det sommar på riktigt. Lite läskigt är det dock att solen tar så väldigt. Jag satt inte ute länge igår, men jag blev ändå röd. Så idag blev det till att undvika att ha linne på sig. Får smeta in mig riktigt ordentligt med solkräm imorgon, så att jag kan njuta av dagen i största möjliga mån.
Takida's spelning på OK var faktiskt riktigt bra. Dock rubbade den hela helgen, med tanke på att de inte började spela förrän halv ett på natten. Så man kom väl inte i säng förrän vid tre någon gång. Då hade jag varit vaken i 22 timmar.
Det enda tråkiga med clubspelningar är att de flesta är fruktansvärt packade, och inte hyser någon som helst respekt. Jag flyttade bara längre och längre bak, efter att blivit puttad, trampad på och slagen upprepade gånger. Don't like it at all.
Sedan var det något jäkla psyko som ställde sig mitt framför mig för att jävlas (efter att ha stirrat på mig konstant sjukt länge). Ett ex till en kompis. Han kan inte släppa henne trots att det är många år sedan. Jävla idiot!
Ikväll blir det middag hos svärföräldrarna. Det ska bli trevligt. En tripp till den stora staden efter jobbet med andra ord. Don't like the big city. Please, let me out of there!
Solen skiner ute, och det är jättevarmt! Äntligen är det sommar på riktigt. Lite läskigt är det dock att solen tar så väldigt. Jag satt inte ute länge igår, men jag blev ändå röd. Så idag blev det till att undvika att ha linne på sig. Får smeta in mig riktigt ordentligt med solkräm imorgon, så att jag kan njuta av dagen i största möjliga mån.
Takida's spelning på OK var faktiskt riktigt bra. Dock rubbade den hela helgen, med tanke på att de inte började spela förrän halv ett på natten. Så man kom väl inte i säng förrän vid tre någon gång. Då hade jag varit vaken i 22 timmar.
Det enda tråkiga med clubspelningar är att de flesta är fruktansvärt packade, och inte hyser någon som helst respekt. Jag flyttade bara längre och längre bak, efter att blivit puttad, trampad på och slagen upprepade gånger. Don't like it at all.
Sedan var det något jäkla psyko som ställde sig mitt framför mig för att jävlas (efter att ha stirrat på mig konstant sjukt länge). Ett ex till en kompis. Han kan inte släppa henne trots att det är många år sedan. Jävla idiot!
Ikväll blir det middag hos svärföräldrarna. Det ska bli trevligt. En tripp till den stora staden efter jobbet med andra ord. Don't like the big city. Please, let me out of there!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
