Varje morgon måste jag springa till bussen. Det spelar ingen roll om jag går upp en halvtimme tidigare än vanligt. Tiden bara rusar iväg.
Detta är ett helvetiskt problem, eftersom jag väldigt gärna hade tagit det lite lugnare på morgonenkvisten. Kanske allra helst med tanke på att jag har noll kondition, och väl framme vid busshållplatsen andas jag som om jag har astma.
Allra bäst vore ju om jag lyckades med genidraget att både hinna gå lugnt till bussen och att frambringa bättre kondition. Annars är jag rädd att det finns en risk att jag rasar sönder och samman. Och det vill vi ju inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tänkte först och främst tacka dig för att du läser min blogg. Du är en av de få som kommenterar nästan varje inlägg, det betyder faktiskt mycket att någon läser mina inlägg. Mina inlägg skriver jag självklart för mig själv, men uppskattar tankar från vilken individ som helst. På det sättet känns det som om någon ser mig.. det känns mer och mer viktigt för mig nu, att bli sedd och bli bekräftad.
Att hinna till bussen är alltid ett ständigt problem. :) Jag har problemet att jag inte orkar stiga upp för att äta frukost, jag sover hellre in i det sista innan jag går på jobbet och kör buss... å andra sidan blir det en dyr vana, eftersom jag oftast köper mig en smörgås när jag kommer till busstationen. =/
Skicka en kommentar