För en inbiten stockholmare finns inte Norrtälje, Göteborg, Umeå, Växjö, Karlstad, Uppsala, Malmö eller Haparanda.
Det enda som finns är Stockholmsstad och förorterna. För där vill ju alla bo, eller hur?
Snacka om inskränkt! För majoriteten av alla stockholmare finns bara Stockholm, världens metropol.
Jag vill aldrig mer bo där.
För mig finns Norrtälje, Göteborg, Umeå, Växjö, Karlstad, Uppsala, Malmö och Haparanda... ja, till och med Luleå. Jag kan tänka mig att bo där. Jag kan tänka mig att bo i hela landet, men det kan inte de flesta av dem.
Jag har provat Stockholm, och det var absolut inget för mig.
Riktigt inbitena stockholmare provar inte, de kan inte ens tänka sig eller nedlåta sig att lämna "mittpukten".
Generalisering, jag vet. Det behövs ibland när man kommer i kontakt med de oundvikliga rötäggen (och nu säger jag inte att alla är rötägg). Faktum är att det är en helt annan stämning i Norrtälje, där jag bor nu. Det kan verkligen inte vara hälsosamt att bo i huvudstaden, och då menar jag på både ett fysiskt och psykiskt plan.
4 kommentarer:
Sorligt men sant har du helt rätt. Dock ser man det inte så länge som man själv är en inbiten Stockholmare(som jag). Flyttar man därifrån märker man hur mycket trevligare folk är och att det inte är standard att bli puttad i ryggen på bussen.
Absolut, det är en annan aspekt också, en som jag undvek att ta upp i det här inlägget, eftersom jag tidigare har skrivit om det där med att dagligen bli misshandlad i kollektivtrafiken. Så skönt att slippa det.
En annan grej med innerstadsstockholmare är ju att de är fruktansvärt lata och tycker att en tio-femtion minuters resa med tunnelbanan är långt och jobbigt. Det är skrattretande...
Jag har aldrig bott i Stockholm, men jag har alltid känt en konstig känsla när jag varit där. Jag har aldrig varit trygg, jag har aldrig känt att jag varit trygg när jag suttit på tunnelbanan, eller känt att jag trivits där. Självklart, det finns många trevliga Stockholmare, men det är som du säger i många fall, Stockholm är allt!
Nej, att känna sig trygg i Stockholm är lite knepigt. Men man vänjer sig på något sätt vid att alltid vara på sin vakt, och tänker liksom inte så mycket på det. Men trygg blir man aldrig helt, i alla fall inte jag. Jag tror att det är stor skillnad på om man vuxit upp där eller om man kommer utifrån.
Skicka en kommentar