Nedtryckt mitt i paltkoman

Det är så typiskt att de ska komma mitt i paltkoman.

Igår efter lunch stod två av mina chefer här, med ett par utländska höjdare, när jag kom tillbaka från lunchen. Inte vet jag hur länge de hade stått och väntat, men jag tycker att det är ohyfsat att komma mitt under lunchtid och bara ta förgivet att man ska vara där, utan att ha sagt till innan att de ska titta förbi.

De ville se lasermaskinen. Så det var bara till att jaga fram något att märka, lägga in det i datasystemet, sätta igång maskinen och köra. Allt med fruktansvärd stress.

De tackade för "showen" på en något bruten engelska, och försvann sedan. Där stod jag kvar, uppstressad och hade ingen aning om vilka det var. Man blir nämligen aldrig presenterad när det händer. "Såja, lilla arbetaren längst ner i hierarkin" (det faktumet att man är tjej förvärrar hela den biten ytterligare), och sedan en klapp på huvudet.

Det vore väldigt mycket trevligare att veta om att man ska få besök redan innan, så att man kan förbereda och ta fram något bra att märka, istället för att i ren panikartad stress fara som ett pistolskott runt i rummet och leta. Eller något så simpelt som att bli presenterad, och få reda på vad det är för människor man har att göra med denna gång. Jag tycker inte om att bli nedtryckt och förbisedd när det är jag som fixar hela biffen.

Som om klassklyftor inte fanns? De finns för sjutton precis överallt. Man blir ju diskriminerad dagligen på ett eller annat sätt. Helst sedan de där borgarsvinen tog makten. Som jag sagt tidigare, inte ett dugg Robin Hood över dem. De bara tar från de fattiga och ger till de rika. Självupptagna as. Yes they are.