Får man säga så?

Får man säga att man gärna hade sett Ukraina som vinnare i Melodifestivalen i lördags? Den stora musiktävlingen har ju ändå spårat ur totalt, precis som Ukrainas bidrag. Sorry, The Ark, ni var för svenska och för lite öststat. What a shame. Not. Inget att skämmas för alls, bara att inse att slutet för Norden i detta sammanhang kryper närmre och närmre.

I fredags var Mickis och Sussi hemma hos oss. Vi åt middag, stoppade i oss massa annat onyttigt och tittade på "The Holiday" (förmodligen en av världens bästa filmer). Det var så roligt att få prata lite girltalk, skratta och umgås. Det har blivit så lite sådant på sistone. Det är alltid så mycket att göra, och så lite tid att disponera.

Ibland är det så bra att få besök, för då tar man tag i saker, så som disk, städning och andra tråkiga göromål man bara inte kan motivera sig till att uträtta annars. Egentligen borde man ju bjuda hem folk lite nu och då, för att få motivation till att ta tag i saker.

Igår tog vi bilen en sväng till mina föräldrar. De kopplade ur batteriet på verkstaden när bilen var på service, så nu måste vi köra med den för att tomgången ska stabiliseras. Detta ville vi ha avklarat innan fredagens besiktning. Och när vi ändå var där passade vi på att låna lite verktyg, för vi planerar att leka snickare hemma.

Dessutom fick jag en mobil av min far (en Samsung SGH-X640, har dock lite svårt för just Samsung), som han inte har någon användning för. Och eftersom min Nokia börjar balla ur lite smått var det välkommet, men det är inte så konstigt eftersom jag har haft den i många år (sådär runt fyra-fem skulle jag tro). Old fashion.