Sotmörk blådåre

I once was lost, but now I've found.... what..?

Fredagmorgon. Det är sotmörkt ute, och jag kom precis till jobbet. Snälla ta mig hem igen!

Dagen innan nyårsafton såg jag den lilla knäppa kinesen från Gillingebanan. Han körde där samtidigt som mig och J, som en galning kan tilläggas. Var tvungen att sms:a J och berätta nyheterna. Nu har han nyimporterad fru och bebis på magen. Scary.

Usch, vad jag saknar mina vänner! Här lever jag ett sjukt isolerat liv, på fel sida av staden och pendlar som en blådåre. Where's my fuckin' time?

Ikväll ska jag bjuda älsklingen på bio. Bond. Jag skulle aldrig se den om inte han ville. Men man måste ju offra sig lite grand. Det ska bli jätteroligt. Och imorgon ska vi ju till Göta Lejon och se musikalen Skönheten och Odjuret. Gissa om han har lust med det? Nope, det är vad jag vill. Vissa saker jämnar ut sig direkt.

Idag firar vi 1,5 år tillsammans och ett halvår som förlovade. Det känns som mycket längre tid. Och det kan tilläggas att det är en bra sak.

Jag fyller 21 om mindre än två veckor. Du milde, vad tiden springer iväg med en! Vänta vänta, vart tar du mig?

I förrgår var vi och tittade på vårat blivande hem igen. Och det känns bara bättre och bättre. Jag fullkomligt älskar lägenheten. Snart bor jag äntligen i mitt älskade Roslagen igen. En gång rospigg, alltid rospigg.