All anledning

Jag har all anledning i världen att vara smått bitter.

Igår ringde jag runt till i princip alla jag känner och frågade om de ville ha Mårtens biljett och följa med, utan att betala ett korvöre, och se en pjäs - på min födelsedag . Ingen ville följa med. Vissa kunde inte, andra "orkade" inte.

Det slutade med att jag åkte hem och struntade i pjäsen. För vem sjutton vill fira sin födelsedag alldeles ensam? What a waste.

Jag fick några sms från vissa, andra kom inte ens ihåg att jag fyllde år och de enda som ringde för att gratta var mina föräldrar och Mårtens mamma.

Det hade verkligen varit en riktigt usel dag, om det inte varit för min älskling, som trots att han var sjuk lagade middag till mig, köpte tårta och tröstade mig när jag var ledsen.