Fan alltså. Jag vill skrika, gnälla, hoppa runt och bete mig som ett litet barn. I huvudet gör jag det, men utåt är jag lika sansad och trevlig som vanligt.
Jag är så förbannat trött på mitt jobb och den helvetiska maskinen. Jag står inte ut med ljudet, att hela tiden behöva resa sig, böja sig ner, sätta sig igen, knappa på datorn och göra precis samma saker hela tiden. Det spelar ingen roll om det är en mejsel eller en hammare, det är alltid samma visa. Detta har jag gjort i över ett år nu, och jag står inte ut längre.
Nåja. 18 dagar kvar till frihet, varav 12 av dem tillbringas på jobbet. Jag får intala mig att det går fortare än man tror.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar