Jag har nog klarat mig ganska bra. Skitsamma om jag full av ångest inte riktigt vet vad jag vill plugga, egentligen behöver jag inte bestämma mig än. Det finns tid kvar.
Jag har på sätt och vis vunnit, för jag finns kvar än. Och jag har det liv jag alltid eftersträvat. Jag har hittat kärleken, jag är sambo och förlovad och känner mig trygg. Dessutom har jag volvo, jobb, lägenhet och katter, det är bara villan, barnen och hunden som fattas, men det ligger framför mig. Jag är tryggare än någonsin tidigare. Det är skönt.
Det enda som fattas är en utbildning och en vetskap om vad jag vill göra. Men det kommer, förhoppningsvis har jag bestämt mig snart. Det känns lite som att jag vill göra det inom en snar framtid ändå, det är så mycket Mårten och jag måste hinna med.
Allt är så vackert med dig, älskling.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar