Höll på att bli sämsta infirandet någonsin

För att tala i klarspråk; det höll på att bli det sämsta infirandet av det nya året någonsin.

Nyårafton, 31 december 2007, kl 17:45
Vi hade precis lämnat lägenheten och kommit ut till bilen för att kasta in grejerna och bege oss mot Huddinge och Mårtens syster, då vi gjorde den hemska upptäckten; bilen startade inte.

Vi hade ingen mat hemma sånär som på lite mackaroner och köttbullar, men vem till äta det som nyårsmiddag? Självklart fanns det heller ingen affär eller restaurang med lite sympatiöppet just då.

Så vi beslutade oss för att prova ladda upp batteriet i en timme och sedan göra ett nytt startförsök. Mårten ringde sin syster för att underrätta dem om problemet.

Efter att ha hängt under motorhuven och lyckats avlägsna batteriet släpade vi in det i lägenheten och ut på balkongen (sådana kan avge onyttiga gaser som man helst inte vill ha i sitt hem) satte vi igång uppladdningen.

En timme senare (ca. 18:15) kavlade vi upp ärmarna, kopplade ur batteriet ur laddaren och släpade ut det till bilen igen. Väl monterat höll vi andan och hoppades på att strömmen skulle räcka till en start. Inte ville vi stanna hemma och äta mackaroner alldeles ensamma.

Lyckan var gjord när bilen startade och vi satte kurs mot huvudstaden, måttligt försenade.

Det var lättare sagt än gjort att köra i denna afton, eftersom allt vatten på vägbanan gjorde att inga reflexer syntes, inte ens stolparna på sidorna, för även de av täckta av slask.

Efter mycket koncentrerad körning från Mårtens sida kom vi fram och bjöds på middag, gott sällskap och andra godsaker.

När det väl var dags att bege sig bestämde vi oss för att köra hela vägen hem om bilen startade, och inte sova hos Mårtens föräldrar som vi först planerat. Inte orkade vi hålla på att ladda upp batteriet ïgen på morgonen.

Att köra genom stan var inga problem, men när vi kom ut på motortrafikleden efter Gillinge hade det snöat rejält och var jättehalt. Så vi fick köra i kraftigt reducerad hastighet och följa spåren de tidigare bilisterna kört upp. Några gånger släppte fästet, och vi fick sladd. Det var sjukt läskigt.

Men vi lyckades ta oss hem och väl framme kastade vi oss fort i säng.

Tur som fan att vi kör som kärringar.